Hur mycket ska man pressa sig?

[Teal Kipese]

Jag har haft ångest i princip hela mitt liv, gad förmodligen. Det är vanligtvis hanterbart men i perioder ökar ångesten och blir mer svårhanterlig. Oftast är det efter jobbiga händelser.

 

Nu är det en sådan period, förmodligen beroende på att jag de senaste åren gått igenom svår sjukdom, dålig arbetsmiljö och en relation med en narcissist.

 

Jag har precis börjat på nytt jobb och trivs inte där och min ångest har blivit väldigt svårhanterlig. Jag får fysiska problem av den. Illamående, magsmärtor, yrsel, hjärtklappning m.m. svårt att koncentrera mig.

 

Jag är van vid att kbta mig själv genom ångesten och undviker undvikande beteende. Jag har ännu inte sjukanmält mig en enda dag. Men jag vet inte hur mycket jag ska pressa mig själv, det tär på kroppen och psyket att verkligen pressa igenom dagarna, spyfärdig. När “får” man sjukanmäla sig och vila lite från kbtandet?

 

Börjar bli riktigt trött och less av detta. Äter Lergigan och alvedon varje morgon men det hjälper inte.

Jag är också väldigt lättskrämd av t.ex ljud, tänker katastroftankar, hakar upp mig på saker som tvång, att jag är rädd att det ska börja brinna t.ex, att någon ska dö eller att jag gjort något stort fel på jobbet. Småsaker blir jättestora och ångesten är väldigt lättriggad.

[Olive Hufuvi]

Jobbigt! Och jag känner igen frågeställningen. Svårt att svara på när det är ok att sjukskriva sig. Men det låter verkligen som du kämpar! Och det ska du ha cred för.

Tänker att du kan fråga dig själv hur du brukar reagera när du ger efter, om du minns någon liknande situation. Brukar det bli den befrielse du längtat efter?

I mitt fall har det nog känts skönt i stunden, att fly till gråten och lugnet hemma. Men ångesten har ändå lurat där i bakgrunden och kommit tillbaka med styrka. Plus en känsla av att ha misslyckats med. När jag var ny på ett jobb relativt nyligen så slutade det i sjukskrivning. Ett år tog det att komma igen.

Funderar ibland på om jag kunde gjort annorlunda. T ex pratat och stått på mig om att jobbet var för stressigt. Dvs satt mina behov framför att vara en duktig och kompetent medarbetare, och en lyckad rekrytering. Kanske blivit sjukskriven på deltid. Men det var bara ett stort svart hål som öppnade sig.

Kanske kan du med fundera över alternativ innan du ger efter? Prata med någon, en kollega, en chef? Arbetsgivaren har långtgående ansvar för arbetsmiljön. Lägg inte allt på dig och din ängestproblematik. Det är kanske ett klent råd men det var det jag kom på i stunden. Jobba också för alternativa lösningar om det är så att du inte vill vara kvar på jobbet.  Men främst av allt, ta hand om dig.

 

<3 Jag tycker det låter som att du har all anledning/rätt att sjukskriva dig. Det som du beskriver också med att ha kämpat med tre jätteutmaningar: svår sjukdom, dålig arbetsmiljö och en relation med en narcissist, är allvarliga händelser. Just detta att reagera fysiskt med illamående, yrsel mm. ska man alltid ta på största allvar, fina du. Att du undvikit undvikande talar också för att du absolut inte satt i system att “smita” på något vis. Tvärtom låter det ju som att du slitit som ett djur trots att du skulle behöva få vila och återhämtning för länge, länge sedan. Så man får sjukskriva sig. Man får verkligen det. Hälsan går först.

[Olive Vucyqu]

Hej, skulle bara testa att skriva hej.

[Olive Vucyqu]

Går det att prata med chefen och berätta att du har psykisk ohälsa och att du mår dåligt ibland?

[Olive Vucyqu]

Hej,

Vi lever idag i ett samhälle där man ej egentligen får sjukskriva sig.

Vad jag menar är att man ska visa sig så god som möjligt på arbetsplatsen.

Visa att man bryr sig om chefen, de andra anställda och framför allt att man visar att man bryr sig om företaget.

 

Absolut får man sjukskriva sig. Det har man fullständig rätt till. Men det ses inte riktigt på som att det är något bra. Man ska helst vara tillgänglig på ett jobb idag 24 timmar om dygnet. Om chefen skulle råka ringa.

 

Jag överdriver lite här men så ser arbetsklimatet ut idag i Sverige.

 

Nu kommer mina idéer.

 

Självklart har du rätt att sjukanmäla dig. Det är din rättighet som människa.

Du ska kunna sjukanmäla dig bara om du mår ett uns dåligt en dag.

Problemet är bara, hur ringer man till sin chef och säger ”jag orkar inte riktigt gå och jobba idag för… jag mår dåligt”.

Hur säger man så till en chef idag?

Det finns inte ens på kartan att man får säga så.

Samtidigt har vi ett samhälle som ska vara så omhändertagande mot människan som vi bara kan.

Vi värnar väldigt mycket om våra rättigheter idag.

Ingen ska behöva behandlas dåligt.

Vi ska alla ta hand om varandra så att alla får må bra.

 

Det blir lite dubbelt.

 

Så efter mitt långa svar här ska jag försöka ge ett tips.

 

Bara om det går.

 

Prata med din chef. Förklara din situation. Förklara att du har psykisk ohälsa (vilket nästan alla i Sverige har idag).

Berätta att du älskar att jobba men ibland går det inte. För att du helt enkelt, mår dåligt.

Om du har en bra chef kommer han förstå.
Ni kommer tillsammans kunna utarbeta ett system där du gör dina arbetsuppgifter. Men där du kan gå hem om du börjar må dåligt.

 

Förstår inte chefen. Finns inget annat för mig att säga än att…

Varför ska du ge honom din dyrbara tid?

 

Hoppas det fungerar.

Ursäkta för långt inlägg.

 

Lycka till 🙂